En Sista Vals

Lilla Teatern & ID&A production.

Året är 1989. En tid när Italien härjas av terrorism igen.
De sista terroristerna från de röda brigaderna jagas av polisen. I denna fiktiva berättelse konfronteras två versioner av verkligheten: förändra den ofta hemska och orättvisa verkligheten, förändra oss själva eller kämpa i ett våldsamt och blodigt krig?
Två systrar. Två val. Hur förenar man dem? Hur kan ett en gång uppdelat Italien återförenas? Kanske ett enda tragiskt öde väntar på nationen, kanske finns det inte mer hopp, ens att finna en känsla av att vara en stor familj.
Verkligheten 1989 eller till och med idag?
Jag levde med de tragiska "åren av bly" inpå huden. Jag var tonåring när perioden av attacker, bomber, stora demonstrationer började, där allt var sårat och till och med dött. Och den perioden slutade 1989, bara ett år innan jag blev mamma. Många av mina kamrater och vänner försvann under den historiska perioden. Vissa dog, andra hamnade i fängelse. Berättelsen om Marta och Emma uttrycker min sorg under den tiden, medvetenheten om att varje uppdelning diktad av ideologiska val och som ignorerar den gemensamma mänskligheten bara kan leda oss till tragedier. En uppdelning som vid den tiden också slet sönder min själ. Jag tackar Lizah Cronemyr och Maja Thoresen som känslomässigt känner allt detta, och som återger den med nåd och skicklighet på scenen. Pjäsen varvar stunder av enkel realism med poesi, och den söta och sorgliga musiken åtföljer de två systrarna för att finna sig igen.