Svart Katt + Fat Brain

Fan, det kanske är värt att hålla liv i punken ett litet tag till? I alla fall så länge Svart Katt spottar ur sig låtar med Jay Reatard-downstrokes och tonsätter känslan av vibrerande asfalt och texter om att hänga runt, skejta, lyssna på radio.

Som ett sorts vemodspunkigt Call me by Your Name fast istället för ett soldränkt Italien och runkfyllda persikor målas en bild av ett Sverige som försvann, en enklare tillvaro. Det kanske är ett småstadsperspektiv, kanske nån storstadsförort. Vem bryr sig? Svart Katt lyckas återigen beskriva en allmängiltig verklighet: Förtvivlat hopp om att vilja hålla kvar vid något som du, jag och alla vet är omöjligt.